Denna vecka så har jag och Majken varit på Knytte träff på ett Bibliotek och varit på baby-café på en fritidsgård. Så himla kul att se alla bebisars utveckling och hur mycket de tycker om att lyssna på ramsor och visor.
Majkan-Pajkan gar varit den yngsta deltagaren tror jag. Men jag märker att hon sitter och lyssnar och tittar storögt på alla andra barn som krälar, kryper och stapplar fram. Det känns som detta är något för oss. Det är barn från 0-1år. Så där är inga större och snabbare barn som röjer där, utan alla barn håller på att lära sig att ta sig fram. Sen så älskar jag att sjunga barnvisor för henne, men jag har just nu fastnat på ” Jag är en vanlig kanin, vanlig fast ovanligt fin. Tänderna mina är vita och fina och gnager som tänderna ska, gnag gnag osv.”
Det fina med dessa träffarna är att efter rams och sångstunden så lägger de fram en massa leksaker på mattorna. Så barnen kan få leka och upptäcka nya saker och lära sig de sociala spelet barn emellan.
Det som höjer träffarna lite är att Majkens nästkusin Freja och hennes mamma också går där. Jag och Frejas pappa är kusiner och lekte väldigt ofta när vi var små och jag hade tyckt att det hade varit roligt om Majken och Freja också hade busat ihop och skapat fina minnen.
I onsdags när vi var på Baby-café så hade vi båda Majkens nästkusiner. Fs kusin och son Simon kom in till Lund och följde med och sjöng med oss. Det hoppas vi sker fler gånger!
Det ska bli spännande och se alla dessa barns utveckling de närmsta månaderna.
Glöm inte att ta hand om varandra! Såg idag på FB att en pojke i Majkens ålder hade somnat in och blivit en ängel. Så ta inget för givet! Man vet aldrig när det är sista gången man får krama en älskad vän , förälder, barn eller partner.
tantmian 