Det var ett tag sen jag uppdaterade vad som sker i min resa till mitt bästa jag. 

  • Jag fegade ut hindebaneloppet jag tränat för. Jag har varit otroligt besviken på mig själv för jag inte vågade tro på mig själv och kapacitet. 
  • I effekt av det ovanstående så har jag inte tränat ordentligt sen i Maj. Jag kom ur mina rutiner när en massa utbildningar, sjukdomar mm kom. 
  • Jag har inte min PT online längre så jag har inget program jag tränar efter vilket är katastrof för mig själv. Så går jag lite i blindo. 
  • Jag har inte tagit månadsbilder eller mätt mig. Har vägt mig lite då och då. Står stabilt kring 81,5-82,5. Vilket är helt ok även om jag inte gett upp mitt mål på 75kg. 
  • Jag mår otroligt bra inombords. När jag tittar mig i speglar eller ser bilder på mig själv så uppskattar jag det jag ser. 
  • Min kost håller jag bra. Jag var med i en kostomställningsprogram i maj-juni. Det var inte så mycket omställning för mig, men ett sätt att inspireras på nytt och väcka min kunskap och varför jag äter som jag gör. Jag mår mycket bättre utan socker, gluten och mjölk. Så är det bara! 

Ungefär där är jag nu i min resa

  
Igår var jag på gymmet igen, jag har börjat köra ett program min kusin som är PT gjorde till mig för lite mer än 1år sedan. Trodde inte jag skulle ha kraften/styrkan efter det långa uppehållet. Men jag kände mig starkare i vissa övningar än jag gjort innan. Jag körde 20armhävningar på tå utan att blinka tillexempel och många andra övningar låg jag kvar på samma vikter som när jag sist gjorde övningarna. Så jag ligger inte så långt back!! 

  
I söndags anmälde jag mig till Midnattsloppet i Malmö den 5september. 10km är loppet på, nu har jag något nytt att träna förr. 

Jag gör detta för jag vill, för jag kan och för ett bättre liv!! 

  
Så kom dagen då telefonen ringde och meddelade oss att kampen var över. Ca 1,5år har vi väntat på att detta samtal. Men vi har inte kunnat förbereda oss, för jag tror inte man kan göra det när det gäller människor man håller av. Man vill ju ha kvar de levandes, men man vill ju att de ska må bra och vara friska. 

Varje gång en livslång slocknat för alltid så får man en påminnelse om att man inte kan ta livet och hälsan för givet. Det kommer ta slut, någon gång. 

Vila i frid älskade människa! Tack för allt ❤️