Större perspektiv

20140629-232343-84223585.jpg

Det är inte helt lätt att se framgångar när man går skadad/inflammerad så man inte kan träna fullt ut. Det känns som jag inte gör tillräckligt, samtidigt som jag försöker lyssna på kroppen så den läks så jag kan komma igång igen.

Nya månadsbilder tog jag i dagarna, såg ingen större förändring från Maj månad. Men så tog jag fram kort från när jag var som störst, dvs några dagar/veckor före lilla M kom. Denna bild har Pernilla tagit.
Den högra bilden är från igår. Jag måste försöka att se förändringen i det stora perspektivet! Jag kan inte vara missnöjd!!

Jag kan inte vara missnöjd men jag vill fortsätta utvecklas, både på insidan och utsidan. Jag vill fortsätta bygga muskler och en funktionell kropp! Jag vill bli stark och klara av att göra en chins utan någon hjälp. Jag vill klara av att gå armgång och en massa fysiska prövningar! Jag vill utvecklas!!! Inte stå still!!

Annonser

Underbara möten

Vilka fantastiska människor man kan möta via sociala medier.
Jag är nyss hemkommen ifrån Genarp, där jag och Lilla M varit och ätit lunch ihop med Kristina och hennes fantastiskt fina familj.
Vi åkte egentligen inte ut till Genarp för att luncha utan vi åkte ut dit för att Kristina hade skickat ett meddelande till mig för att höra om vi behövde kläder till Majken då de precis rensat ut tvillingflickornas garderober. Jag var inte sen med att tacka ja till lite kläder i större storlekar då vår lilla loppa växer så det knakar och stl 86/92 lådorna är väldigt skrala.

Kristina fick jag kontakt med via en grupp som bildades på FB när jag startade med mammafitness 20jan 2013. Det blev så att 3st av oss bodde här nere i Malmö/Lund/ Helsingborg regionen och den 4de bor uppe i Luleå men jobbade här i Lund mellan varven så vi möttes upp en kväll.
Efter den kvällen så har vi träffats 4gånger till. Dessa 3 kvinnor hade jag nog aldrig stött på om det inte vore för Facebookgruppen som bildades.

Förra midsommaren så åkte jag och familjen upp till Stockholm. Detta för att träffa fantastiska Filippa. Filippa har jag träffat via Twitter. Filippa är en av de mest varmhjärtade människorna jag har träffat, hon har ställt upp för mig när jag krånglat till det med vagnar och stringhyllor. Om jag inte hade skaffat Twitter som Pillan introducerat för mig så är jag säker på att våra vägar inte hade korsats. Vilket känns oerhört tragiskt när jag tänker på det.

Övriga personer som jag träffat via sociala medier är underbara Anna och Roger som bor uppe i Vimle. Att jag bara packade min väska och åkte upp till dessa underbara människor för en helg utan att träffa de innan är lite galet när jag tänker tillbaka på det, men jag ångrar inte det för en minut! Förra året firade jag min födelsedag ihop med dessa underbara människor efter spontant bestämt samma dag att jag och familjen förlängde vår semester från Partille cup upp till Herrljunga kommun och #gladagrisar.

Jag har ytterligare fina människor jag träffat via sociala medier som Ellan, Annica, Linda, Emma, Vickan mfl.
Sen finns det en del drös som man hade velat träffat i verkligheten också.
I sommar hoppas jag att mina och Jennie (mrsLidberg) vägar korsas.

Förutom FB gruppen jag träffade Kristina genom så har jag även stött på många fantastiska människor genom Retrovagnsgruppen, olika vintage grupper och träningsgrupper på FB. Det finns så många människor som är villiga att hjälpa till, stötta, ge kunskap och råd när man behöver det. Jag tycker det är så upplyftande att känna att människor är så vänligt inställda. Det ger en extra tro på framtiden!

20140611-154742-56862064.jpg

För vi har tagit studenten!

20140611-092324-33804506.jpg

Igår tog min älskade brorsdotter studenten. Min ”lilla” tjej, nu när jag sitter här dagen efter så har jag en härlig värme i bröstet och tårarna ligger nära till hands.

En härlig kväll med familj, vänner och skratt blev det igår.

Jag vet att det kommer gå bra för Trissan i vuxenlivet. Hon har alla de egenskaper som krävs för att ta livet och världen med storm. Kan till och med känna en liten ”avundsjuka” av att ha hela livet framför sig. Hon kan göra precis vad hon vill. Inget kan stoppa henne.

20140611-093009-34209843.jpg

Majkens nästkusin Freja med föräldrar var också och firade Trissan. Dessa underbara barn. De e så fina ihop! Dessa fröknar kommer garanterat göra mycket bus ihop i framtiden! ❤️

20140611-093204-34324448.jpg

Beskyddar instinkt

20140605-073753-27473892.jpg

Jag är en beskyddare, möjligtvis en lejoninna. Jag tycker inte om när människor talar illa om min familj eller vänner. Jag blir arg och ganska sårad i mitt inre när jag hör eller läser negativa kommentarer om de jag håller kär.

Problemet som kan uppstå är att om någon som jag håller under mina vingars beskydd gör något som andra blir upprörda över så har jag svårt att släppa beskyddet, det blir gärna personligt för mig. Även om jag inte är inblandad så värker det i mitt hjärta och mitt inre. Jag vill ta kampen, deras kamp bara för att beskydda. Jag vill stå upp för dom och förklara och rätta till saker som andra människor verkar ha missförstått. För det är inga dåliga eller onda människor som jag håller i mitt beskydd, visst frispråkiga, egensinniga och speciella men inte onda. Jag håller inte med om allt de tycker och tänker men någonstans så triggas min beskyddar instinkt.

Mitt instinktiva vill vara en sköld som skyddar och dirigerar om ”kulorna” så de studsar åt andra håll och så de inte kommer åt mina kära, men problemet är att jag är så fruktansvärt dålig på att vara just en sköld. För jag dirigerar inte om ”kulorna” jag låter de gå rakt in i mig.

Jag kommer alltid att vara en beskyddare, men jag måste lära mig att inte gå in och ställa mig mellan ”kulan” och mina kära i alla lägen för jag mår inte bra av det. När mina kära har satt sig i en situation så måste de få reda ut problemet på egenhand. Jag kommer alltid stå vid sidan om och stötta när de behöver det, men jag kan inte ta på mig deras  problem. Jag kommer gå under då.

Frågan är bara hur jag ska göra för att just ta ett steg åt sidan!?

 

Ett tal till mig själv

20140602-125542-46542570.jpg

Hej!
Det är jag som är du, du som är jag!
Det är en sak som jag har velat säga till dig en längre tid men du har inte låtit mig komma till talan. Du har tystat mig så fort jag har försökt öppna munnen.
Men nu tänker jag inte tillåtas att bli ner tystad utav dig för det jag har att säga är viktigt, väldigt viktigt!!

Du granskar dig i spegeln, vet du vad jag ser?!
Jag ser en kvinnan, ja, en kvinna! Ingen tjej längre utan en vacker kvinna! Ja, en VACKER kvinna! Du har alltid puttat det åt sidan och skrattart och inte tagit åt dig när någon har sagt det och inte ens lyssnat när jag försökt säga det till dig! Du är en kvinna som har tagit och vuxit upp och tagit kontrollen och makten över ditt eget liv. Jag ser en kvinna som är stark och står med stolt huvud som granskar sig själv.
När jag granskar dig med mina ögon så ser jag ett inre som behöver jobbas med, varje dag. Vilket du gör och du har kommit en bra bit på vägen. Det är så skönt att se att du inte plågar dig med negativa tankar när livet kräver extra uppmärksamhet så du tex inte hinner med ditt träningspass eller måste flytta det några timmar. Du håller dig lugn och planerar om, du ger inte upp dig själv som du gjorde förr när livet kom i vägen.

När jag tittar på ditt yttre så börjar jag se den kvinna som speglar den kvinna som alltid sett där inne i dig. Jag vet att du inte är nöjd än, men du har kommit så långt!

Dina armar är starka och musklerna har börjat synas, gäddhänget som du var så rädd över att du hade ärvt av mormor finns där men det är inte något problem.

Din rygg är hel, diskbrocket är ett minne blott. Ryggen är stark efter allt arbete du lagt ner på den.

Magen, denna akilleshäl du har. Tänk att du har haft ett barn där inne,så coolt, ja huden är slapp, men vet du?! när jag känner på dina magmuskler så känner jag att de är starka. När du gör sidplankorna så är det så coolt att känna på musklerna, de är stenhårda!

Benen som du anser är ”stabbar” som du ärvt efter din mamma är kraftfulla, jag hörde när du viskade till mig i torsdags. Du viskade att du insett att du älskar dina ben, för dessa ben är värda att älska för de är de enda du någonsin kommer få. Du har så rätt!

Jag är så glad över att du äntligen insett ditt eget värde! Dina fina egenskaper som gör så andra har det bra har äntligen kommit till användning när det gäller dig själv också!

Fortsätt med att ta hand om dig själv och ditt inre, jag vet att du kan förflytta berg med din vilja och målmedvetenhet!

Jag ser fram emot när du står i startfållan till ditt första hinderbanelopp nästa år!
❤️