Midnattsloppet

   
 
Igår var det Midnattsloppet i Malmö. Mitt första lopp på just 10k. 

Vid start var jag laddad men inte övertänd. Det blåste, regnade och var ganska kallt när man stod och väntade. Målet för loppet var: njuta och le, ta mig i mål och hitta mitt tempo.

Starten gick och jag kom in i ett bra tempo från de första stegen. Jag lyssnade på min kropp och lät den bestämma hur snabbt benen skulle röra sig. 
Jag märkte att mina ben tog sig fram utan att jag kände varje steg, det bara flöt på och tempot jag höll var lugnt metodiskt och jag sprang ifatt de som startade i grupper före mig, en efter en. Vilken boost. Jag som alltid legat mega sist när det gällt löpning. De personer jag tyckte sprang i bra tempo var jag helt plötsligt bara förbi genom att låta benen gå av sig själv. 

I backarna var jag stark och behövde inte ens ta i utan helt plötsligt var jag uppe. En mycket märklig känsla, fast underbar. 

Jag kom på mig själv att springa och le, vinka på de som hejade längst vägen och njöt till fullo. 
Nu skulle man kunna tro att jag sprang på en fantastisk makalös tid, typ WR, men nä. I mål stod klockan 1:03:08 ett pers på någon minut. Men känslan var desto mäktigare. 10k full njutning. Detta trodde jag nog aldrig skulle ske!

Annonser