Ger mig tro

IMG_0191-0.JPG

Jag är fortfarande lite chockad sen igår. Innan jag började mitt träningspass så gjorde jag ett videoklipp. När jag tittar på det nu så ser jag hur nervös jag var. Jag säger att jag inte ska sätta upp förhöga förväntningar. Att det är okej att gå mellan max löpningarna och att jag kan ta en PW de sista 20min om jag inte orkar jogga.

Jag har hela tiden med mig känsla av tyngd från förr när jag sprang. Hur varje fotisättning känns som blyklumpar som slår ner i marken och varje steg känns som en elefants. Jag kommer ihåg känslan när jag inte kom någonstans fast jag försökte ta mig fram. Hur andfådd jag blev och att jag tyckte att det var otäckt att bli andfådd, blev lite rädd. Det kändes som hjärtat skulle hoppa ur bröstet och lungorna sprängas.

Igår när jag sprang så kände jag mig lätt. Det kändes som jag gick. Fotisättningen kändes inte. Benen bara pinnade på. Det kändes som jag flötfram inte det där tunga som var förr. En helt annan känsla. Jag blev så paff över att jag orkade och att benen höll.

Innan jag blev gravid så hade jag börjat löpträna, jag hade ökat från korta intervaller till 6km och skulle öka till 7km. Så långt har jag inte sprungit någon gång. Igår sprang jag 6km på 42min. Då sprang jag intervaller med väldigt långsam jogg på 1,5min mellan sprint delen på 30sekunder. De första 5min var uppvärmning och de sista 20 min inte i något högt tempo. Detta ger mig hopp och tro på mig själv. Tro att jag kommer orka springa 1mil någon dag. Det är en dröm! Jag har aldrig sprungit 1mil någon gång. Men jag ska göra det!

Annonser

Månadsuppdatering

Denna månad har varit lite tuff.
Jag för matdagbok så jag vet att jag får i mig tillräckligt mycket mat och även i rätt mängd i förhållande till varandra.
Det gick jätte bra de första veckorna, men sen fick jag lite feedback på den. Väldigt konstruktivt, men i mitt lilla huvud så blev det helt fel! Jag har haft det väldigt tufft att ta mig tillbaka mentalt och inte ”slå” på mig själv för jag gjorde mindre bra matval.

Jag hamnade lite i ett svart hål och var tvungen att ta mig i kragen och reda ut detta med mig själv, jag skrev till min PT och till kostexperten om hur jag kände och hur jag tänkte behandla ta tag i detta.
Och efter det så släppt mitt hetsätningsbegär.

Min taktik är så här:
Jag tänker sträva emot att hålla mig inom min kcal nivå (som är uträknad) MEN om jag är hungrig så kommer jag äta mer! Skriker min kropp efter mat då kommer den få mat. För om jag viftar bort det så slutar det alltid med att jag kastar i mig mat och hetsäter och då blir det bara så jäkla fel!

Jag jobbar vidare att få rätt nivåer av P, K och F även om jag äter mer än tänkt. Denna resa får ta den tid som krävs, jag tänker inte stressa och pressa mig till att nå mina mål tidigare och må dåligt under resan. Jag vill ha balans och kontroll och nå mina mål!

Detta är i allafall mina bilder för denna månad.

IMG_0133.JPG

IMG_0137.JPG

IMG_0138.JPG

IMG_0135.JPG

Nya insikter

Det har hänt så mycket sen januari. Jag lär känna min kropp på nytt igen. Detta är en kropp som inte sitter i fängelse längre.
Jag har varit så funktionshindrad pga min vikt. Jag förstod det inte innan, men nu när jag känner att allt är så mycket enklare så förstår jag hur hindrad jag varit!

Idag på handbollsträningen så slog verkligheten mig i ansiktet.

Detta är en resa som är så jävla grym!
Jag JAG JAG JAG kan göra precis vad jag än vill!! Ingen ska eller kan hindra mig för MINA drömmar!

Här är en hälsning som jag spelade in till ett gäng kämpar som håller på att gör egna resor. Men jag delar hela med er också.

min video hälsning