Aktivatankars kraft

IMG_5163.JPG

Inför mitt äventyr jag ska iväg på (och återkommer med vad det är senare) så har jag fått några frågor att besvara. Jag vet svaren men har oerhört svårt att formulera mig så det är lätt att förstå.

Det jag kan avslöja är att äventyret handlar om träning, hälsa och utveckling.

När jag funderat på frågorna runt äventyret så har andra frågor dykt upp i mitt huvud.
En av de sakerna jag funderat på är vad som är skillnaden på denna resa jag gör nu och de andra 100 som påbörjades men kraschade rejält på ena eller andra sättet. Skillnaden är hur jag tänker, hur jag väljer mina tankar och inte tankarna som väljer mig. Innan gjorde jag det som infallet/känslan sa, nu styr tankarna mig med en gnutta känsla som jag kan tolka och läsa information utav.
Nä, allt är inte perfekt, mitt gamla beteende kommer över mig ibland men jag låter mig inte brytas ner utav det. Jag försöker ta lärdom av de tillfällena och analysera de. Vad är det som triggar/gör så de gamla beteendena tar över?! Hur tar jag kontrollen igen? Hur undviker jag det? Mm

Förra veckan var jag på en hälsodag som företaget jag är anställd utav anordnade. Hälsoutvecklaren pratade bland annat om tankar, att vi tänker 50 000 – 65 000st tankar på en dag. 95% av tankarna vi tänker idag är samma som vi tänkte igår. För att vi ska få en ny tanke till att bli en gammal tanke så måste vi upprepa den tanken 200gånger.

200gånger, låter kanske inte jätte mycket. Men om man vill redigera hela sitt tanke sätt om sig själv, sitt liv och omgivning så är det många många många tankar som måste upprepas! Ett rejält jobb som kräver mycket vilja och engagemang. Men vinningen måste ju enorm när man fått in alla positiva och givande tankar på rutin!!!

Jag vill lära mig mer om den aktiva tankens krafter! Det hade varit häftigt att få vägledning så man kunnat få rätt verktyg att bli sitt bästa jag. För just tankar och inställning tror jag är det som gör resultaten i långaloppet.

Annonser

Månadsbilder

Idag var det dax för månadsfoto, eller rättare sagt, jag är 4dagar sen med mina månadsfoto.

Det är mörkt på morgnarna när jag brukar ta bilderna så jag sköt på bildtagning tills det blivit lite ljusare. Men det hjälpte knappt inte för det var bara grått ute, så det blev en hemsk blixt användning.

IMG_1069.JPG

Jag hade den bästa assistenten och hejarklacken.

Efter jag tagit bilderna kände jag mig så jäkla besviken. Besviken på att jag ser att massa muskler försvunnit under dessa 6veckors sjukdom.

Förvisso så är det inte samma ljus på dessa bilder som de andra, blixten dödar lite men detta är utgångsläget nu.

IMG_1086.JPG

IMG_1083.JPG

IMG_1085.JPG

IMG_1084.JPG

IMG_1087.JPG

IMG_1088.JPG

IMG_1089.JPG

Jag var så besviken i morse så jag nästan började gråta. Men nu i eftermiddags så tittade jag på bilderna igen, men jag kan ju för fasiken inte vara besviken!
Man blir sjuk, inget att göra åt. Jag har lyssnat på kroppen och tagit det varligt nu när jag satt igång. Jag kan inte räkna med mirakel.

Jag är oerhört glad över att det är mitt huvud som sitter på den vänstra bilden numera.

IMG_1096.JPG