Midnattsloppet

   
 
Igår var det Midnattsloppet i Malmö. Mitt första lopp på just 10k. 

Vid start var jag laddad men inte övertänd. Det blåste, regnade och var ganska kallt när man stod och väntade. Målet för loppet var: njuta och le, ta mig i mål och hitta mitt tempo.

Starten gick och jag kom in i ett bra tempo från de första stegen. Jag lyssnade på min kropp och lät den bestämma hur snabbt benen skulle röra sig. 
Jag märkte att mina ben tog sig fram utan att jag kände varje steg, det bara flöt på och tempot jag höll var lugnt metodiskt och jag sprang ifatt de som startade i grupper före mig, en efter en. Vilken boost. Jag som alltid legat mega sist när det gällt löpning. De personer jag tyckte sprang i bra tempo var jag helt plötsligt bara förbi genom att låta benen gå av sig själv. 

I backarna var jag stark och behövde inte ens ta i utan helt plötsligt var jag uppe. En mycket märklig känsla, fast underbar. 

Jag kom på mig själv att springa och le, vinka på de som hejade längst vägen och njöt till fullo. 
Nu skulle man kunna tro att jag sprang på en fantastisk makalös tid, typ WR, men nä. I mål stod klockan 1:03:08 ett pers på någon minut. Men känslan var desto mäktigare. 10k full njutning. Detta trodde jag nog aldrig skulle ske!

   
Det var ett tag sen jag uppdaterade vad som sker i min resa till mitt bästa jag. 

  • Jag fegade ut hindebaneloppet jag tränat för. Jag har varit otroligt besviken på mig själv för jag inte vågade tro på mig själv och kapacitet. 
  • I effekt av det ovanstående så har jag inte tränat ordentligt sen i Maj. Jag kom ur mina rutiner när en massa utbildningar, sjukdomar mm kom. 
  • Jag har inte min PT online längre så jag har inget program jag tränar efter vilket är katastrof för mig själv. Så går jag lite i blindo. 
  • Jag har inte tagit månadsbilder eller mätt mig. Har vägt mig lite då och då. Står stabilt kring 81,5-82,5. Vilket är helt ok även om jag inte gett upp mitt mål på 75kg. 
  • Jag mår otroligt bra inombords. När jag tittar mig i speglar eller ser bilder på mig själv så uppskattar jag det jag ser. 
  • Min kost håller jag bra. Jag var med i en kostomställningsprogram i maj-juni. Det var inte så mycket omställning för mig, men ett sätt att inspireras på nytt och väcka min kunskap och varför jag äter som jag gör. Jag mår mycket bättre utan socker, gluten och mjölk. Så är det bara! 

Ungefär där är jag nu i min resa

  
Igår var jag på gymmet igen, jag har börjat köra ett program min kusin som är PT gjorde till mig för lite mer än 1år sedan. Trodde inte jag skulle ha kraften/styrkan efter det långa uppehållet. Men jag kände mig starkare i vissa övningar än jag gjort innan. Jag körde 20armhävningar på tå utan att blinka tillexempel och många andra övningar låg jag kvar på samma vikter som när jag sist gjorde övningarna. Så jag ligger inte så långt back!! 

  
I söndags anmälde jag mig till Midnattsloppet i Malmö den 5september. 10km är loppet på, nu har jag något nytt att träna förr. 

Jag gör detta för jag vill, för jag kan och för ett bättre liv!! 

  
Så kom dagen då telefonen ringde och meddelade oss att kampen var över. Ca 1,5år har vi väntat på att detta samtal. Men vi har inte kunnat förbereda oss, för jag tror inte man kan göra det när det gäller människor man håller av. Man vill ju ha kvar de levandes, men man vill ju att de ska må bra och vara friska. 

Varje gång en livslång slocknat för alltid så får man en påminnelse om att man inte kan ta livet och hälsan för givet. Det kommer ta slut, någon gång. 

Vila i frid älskade människa! Tack för allt ❤️

Marsbilder

           

Det har varit tufft känslomässigt de första månaderna på detta år. Jag har trillat tillbaka till beteende och tankar som jag jobbat aktivt med att slippa. I mitt huvud har jag känt mig lika stor som jag var 2013 och börjat tvivla på mig själv och mina mål. Jag sköt upp månadsbilderna 3dagar bara för jag kände mig som en barbamamma i huvudet. Jag började jobba mentalt för en krigshandling när jag skulle se bilderna. MEN när jag såg bilderna så var det ju ingen fara!! Va tusan! Denna jag på bilderna är ju helt okej!! Kan andas ut men jag har tagit i mitt huvud och tankar kring mig själv igen. 

Februari 

glömt lägga upp månadsbilderna…. 

Inget speciellt har hänt, mer än att jag är nöjd med helhetsförändringen. 





Premiär

Då var det över. 6,5km löpning i en skog. I en skog med en massa annat folk. Folk man kan jämföra sig med. 

Det här med att vara med i ett lopp är inte så självklart för mig. Jag har en jäkligt jobbig tävligshjärna. En tävlingshjärna som jag försöker tämja. Vilket inte är helt lätt alltid! 

Dagens mål för Stävietrail var: 

  1. Ha kul! 
  2. Komma i mål!
  3. Springa i mitt tempo och inte dras med i en tävling emot någon annan! 
  4. Inte pressa mig max,utan känna av min kropp!



Hur jag lyckades?! 

När jag sprang i skogen så kändes det helt okej. I uppförsbackarna så hade jag bra driv i stegen och kände mig stark. Första gången jag tittade på klockan så hade vi sprungit 3,2km. Då började det att kännas lite. Vi kom upp på ett fält där man kände av motvinden. Efter ca 4km så började jag må illa. Men tänkte att det e bara att bita i. Jag kan inte skriva att det var den bästa upplevelsen där och då, utan jag tänkte ”fan va glad jag är att jag bara ska springa ett varv och inte två som F ska” .Även om jag mådde illa så beslutade jag mig för att bara köra, pannbenet kopplades på och negativa tankar slogs åt sidan.  Målet närmade sig och efter målgång och 3 andetag senare så stod jag där och log. 



Jag hade genomfört mitt första lopp!!! Oerhört glad! Innan vi (jag och min svägerska Malin) startade så hade vi pratat lite om tider. Jag sa att jag var väldigt nöjd med 45minuter på 6,5km i terräng. Jag gick i mål på 42.07min enligt deras resultat vilket var väldigt nöjd med! 

Nöjd tills jag fick reda på att jag blev 94:a av 152 damer. Där klickade tävligshjärnan in! Så nu är det bearbetning av tankar som gäller! Jag har uppfyllt alla mina mål, då borde jag vara nöjd!!! Men placeringen skaver…. 

Det borde inte skava, jag tränar inte löpning. Jag styrketränar och lite löpintervaller kommer i vissa upplägg dvs inte varje vecka och inga längre distanser. Detta är skitbra! Tänk att jag har blivit bättre löpare bara pga min styrketräning! Jag hade aldrig orkat detta innan, inte ens säker på att jag hade gjort det när jag spelade handbolls som mest. 

Dessutom så utmanade jag mina hjärnspöken och mitt dåliga självförtroende inom löpning, jag som alltid varit sist när vi var ute och sprang som ung. Nu sprang jag om andra och när någon sprang om mig så kände jag mig inte dålig utan vara inspirerad! 

Nu är det gjort! Nu mot nya mål!