en bild tusen känslor

  
För någon dag sedan så delades denna bild på FB. En oerhört fin och gripande bild. 

Själv så fick jag ett stenhårt slag i magen och ett stenhårt grepp togs om mitt hjärta. 

När jag tittar på bilden och ser de olika stadierna så ser jag mig och min mamma som jag älskar oerhört mycket aldedes för långt åt höger på den nedre raden. Det gör mig livrädd. 

Jag vill bara blunda och känna den trygga närheten som jag kände som barn från min mamma. De där speciella kramarna, eller när jag kröp upp i hennes famn. 

20131018-214651.jpg
Jag vill bara skrika, gråta och förbanna denna jävla sjukdom som drabbat henne och förrövat mig min mamma som jag hade som liten. Jag tänker ganska ofta på hur mitt liv hade kunnat se ut med en frisk mamma, hur fantastisk underbar mormor hon varit om hon varit frisk. Nu är hon begränsad, oerhört begränsad, hon kan inte ge Majken några kramar utan mamma kan bara tar emot. Vilket hon gärna gör. Men min mamma vill ge, för hon är en människa som ger och inte att tar. 

  

Mamma jag vill bara klamra mig fast runt dig som jag gjorde som liten. Jag vill ha dig nära, förevigt. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s