Premiär

Då var det över. 6,5km löpning i en skog. I en skog med en massa annat folk. Folk man kan jämföra sig med. 

Det här med att vara med i ett lopp är inte så självklart för mig. Jag har en jäkligt jobbig tävligshjärna. En tävlingshjärna som jag försöker tämja. Vilket inte är helt lätt alltid! 

Dagens mål för Stävietrail var: 

  1. Ha kul! 
  2. Komma i mål!
  3. Springa i mitt tempo och inte dras med i en tävling emot någon annan! 
  4. Inte pressa mig max,utan känna av min kropp!



Hur jag lyckades?! 

När jag sprang i skogen så kändes det helt okej. I uppförsbackarna så hade jag bra driv i stegen och kände mig stark. Första gången jag tittade på klockan så hade vi sprungit 3,2km. Då började det att kännas lite. Vi kom upp på ett fält där man kände av motvinden. Efter ca 4km så började jag må illa. Men tänkte att det e bara att bita i. Jag kan inte skriva att det var den bästa upplevelsen där och då, utan jag tänkte ”fan va glad jag är att jag bara ska springa ett varv och inte två som F ska” .Även om jag mådde illa så beslutade jag mig för att bara köra, pannbenet kopplades på och negativa tankar slogs åt sidan.  Målet närmade sig och efter målgång och 3 andetag senare så stod jag där och log. 



Jag hade genomfört mitt första lopp!!! Oerhört glad! Innan vi (jag och min svägerska Malin) startade så hade vi pratat lite om tider. Jag sa att jag var väldigt nöjd med 45minuter på 6,5km i terräng. Jag gick i mål på 42.07min enligt deras resultat vilket var väldigt nöjd med! 

Nöjd tills jag fick reda på att jag blev 94:a av 152 damer. Där klickade tävligshjärnan in! Så nu är det bearbetning av tankar som gäller! Jag har uppfyllt alla mina mål, då borde jag vara nöjd!!! Men placeringen skaver…. 

Det borde inte skava, jag tränar inte löpning. Jag styrketränar och lite löpintervaller kommer i vissa upplägg dvs inte varje vecka och inga längre distanser. Detta är skitbra! Tänk att jag har blivit bättre löpare bara pga min styrketräning! Jag hade aldrig orkat detta innan, inte ens säker på att jag hade gjort det när jag spelade handbolls som mest. 

Dessutom så utmanade jag mina hjärnspöken och mitt dåliga självförtroende inom löpning, jag som alltid varit sist när vi var ute och sprang som ung. Nu sprang jag om andra och när någon sprang om mig så kände jag mig inte dålig utan vara inspirerad! 

Nu är det gjort! Nu mot nya mål! 

Annonser

One thought on “Premiär

  1. Tycker du är så grym, jag känner dock igen mig.. jag är alltid bland de sista på iformloppet och det är jobbigt men jag brukar tänka ”Jag är inte sista iaf, jag ska inte bli sist”, det driver mig lite extra! Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s