Ensamma timmar

20130415-232955.jpg

Sist jag satt på cykeln var den 17nov 2012, vi trampade hem från bollhuset efter sett ett SM steg för pojkar A.
Jag hade börjat känna av något ovanligt i nedre magregionen och ryggslutet och börjat känna mig rastlös där vi satt och tittade.

Nu satt jag på cykeln igen 26kg lättare och påväg mot ett möte.
Dessa timmar mötet varade var de första timmarna jag var utan mitt barn sen jag kom från uppvaket.

Jag trodde jag skulle känna mig naken, men jag kände bara en värm, att F skulle få ha lite ensam tid med henne. Få ha och sköta om henne med all den kärlek och omtänksamhet han känner.

Tiden sprang iväg och 2,5h senare så möttes jag av ett leende i hallen och armar som stärktes efter mig. (Läs: efter sin mat)
Inget gnäll och ledsamheter hade det varit vilket är jätte skönt för mitt mamma hjärta. Nästa gång kan jag slappna av ännu mer.

Nu somna till lill pruttans snusningar i mörkret!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s