Identitet, blir vi bara mamma eller pappa??

 

Jag: Blond, fast har haft håret i röda toner de senaste. Tjej/kvinna. Lilla syster. Över 30 fast känner mig som lite över 20. Fd handbollspelare, m6. Handbollstränare. Fd golfspelare med 10 i hcp. Djurägare till 3 katter och 1 hund. Dotter. Tänkare. Tyckare. Fd egen företagare. Personligassistent åt min mamma. Slarvig. Kreativ. Får ofta dåligt samvete. Logisk tänkande. Dyslexiker. Tänker ofta i bilder. Sambo. Flickvän. Vän. En trygghet ….mm

Och nu även gravid. Det vill säga att jag snart kommer bli M  A  M  M  A.

Det känns som många som har fått barn bara är mamma. De glömmer bort sin egen identitet.

Jag har funderat många gånger varför man sätter sitt barn som profilbild på tex facebook?! Jag förstår att man är stolt och tycker sitt barn är det finast som finns i hela världen och vill visa upp det. Men ens barn är väl inte förälderns ansikte?! Eller är det just det?! Att barnet har blivit hela ens värld och då också ens ansikte utåt.

Det e ju mycket möjligt att jag också blir helt uppslukad av min mammaroll och sätter mitt barn som profilbild. Men jag hoppas faktist inte att jag kommer göra det. Jag vill inte tappa mig själv för att jag berikar mitt liv med ett barn. Jag vill vara mig själv med alla mina intressen fast jag får en till att ta hänsyn till.

Jag vet inte hur många undrande och ifråga sättande blickar jag har fått när jag klart och bestämt har berättat att ” så länge jag och bebisen mår bra så kommer jag fortsätta att vara handbollstränare detta året också.” Jag tror ju inte att F har fått den frågan eller de blickarna. Det känns som man SKA sluta med allt som berikar ens liv bara för att vara mamma.

Jag tror inte på det. Min dotter kommer få följa med så mycket som möjligt på det vi gör. Klart kommer man anpassa så att hon får sin tid med oss som hon behöver. Men jag har fått följa med på allt mina föräldrar och syskon har gjort och jag känner bara att jag har fått uppleva otroligt mycket och att jag bara har blivit berikad av det.

Det bästa jag visste när jag var liten var att följa med min mamma när hon tränade friidrott eller pappa när han var med ”sina” tjejer på handbollen. Min pappa var handbollstränare när jag var yngre. Jag vet inte hur många matcher, träningar, cuper eller läger jag har varit på ihop med honom. Men jag tyckte det var super spännande med de stora tjejerna och allt som man fick vara med om. Eller när pappa gick upp super tidigt för att åka ut på golfbanan och man fick följa med. Det var så mysigt att få gå med honom där ute. Visst det var jobbigt att vara tyst alla gånger och innan man lärde sig NÄR man skulle vara tyst. Sen när man kom hem ifrån golfrundan så gick man upp i soffan och skulle titta på F1 med pappa och vi somnade ihop i vars en hörna.

Jag hoppas på att vi hittar en balans. Men vi måste få vara Mia och Freddan också även om vi kommer bli mamma och pappa.

Ta hand om er! Och glöm inte bort att vara vem du är!!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s