”Hon Den Där” min demon är under tämjning

Låt mig presentera ”Hon Den Där” min lilla blonda fiende.

Hon har sin VIP plats på min axel så hon kan viska in i mitt öra. Hon finns där inte alltid, utan hon kommer när jag är som sårbarast. Hon vet var alla mina svagheter är och hon försöker påverka mig till att ta alla genvägar, ta drastiska beslut , skjuta upp saker och hon försöker övertala mig till saker och ting. Hon vet vilka ord hon ska viska i örat på mig för att jag ska ta ett beslut som är påverkat av henne utan att jag är medveten om att det är hon som påverkat beslutet.

Jag är som mest sårbar när jag är hungrig, lågt blodsocker, ute och springer när jag börjar bli trött, sovit dåligt & när jag befinner mig hos mamma och pappa, bland annat.

”Hon Den Där” vill få mig att äta frukt *viskar* ”Det är nyttigt, många bra saker så som vitaminer”  ”En ruta mörkchoklad gör inget… det är ju nyttigt, det står i olika artiklar, det gör inget att du äter en till” ”Du orkar ALDRIG att springa dessa kilometrarna, ge upp, börja gå!” ”Tror du att någon verkligen skulle tycka detta är snyggt?! Hur tänkte du där?! Andra gör ju detta så mycket bättre än dig!!” ”Varför blottar du ditt inre för andra?! Skulle någon bry sig…. du är ju INGEN… du gör ingen skillnad.”

Detta är lite av de ord/fraser som viskas i mina öron.

Nä, jag låter henne inte påverka mig alla gånger. Men vissa gånger är jag inte uppmärksam på henne.

Eftersom jag är en tävlingsmänniska och har blivit mer och mer medveten om hur jag fungerar och hur mina tankar går och vem jag är så har jag också blivit medveten om när ”Hon Den Där” sitter på min axel och viskar dessa saker till mig. Jag låter henne inte vinna de kamper då jag uppmärksammar hennes elakheter.

Då blir jag tvärtemot, som jag alltid blir när någon ger mig order. Dvs om hon säger att jag inte orkar 5km, då fan ska jag springa mina 5km!!! Ingen ska bestämma över mig och speciellt inte hon!

Det som är skönt att ha uppmärksammat ”Hon Den Där” är att jag kan motarbeta henne. Jag kan säga till henne att hon kan DRA ÅT HELVETE! Jag kan ha en annan sorts kontroll.

Jag vet mitt egen värde, jag vet att jag är värd allt positivt jag gör. Jag är värd att må bra och inte ha dåligt samvete. Jag är värd att välja MINA rätta beslut. Jag är värd att få lyckas med mina mål. Jag är värd att känna mig attraktiv, jag är värd att känna mig älskad, jag är värd att få uppskattning.

Hur mycket jag än vet detta så vet jag att ”Hon Den Där” inte kommer dö förrän jag själv tar mitt sista andetag. Hon kommer försöka trycka ner mig och påverka mina beslut och göra så jag kommer ur balans. Hon kommer säkert lyckas mellan varven, men hon kommer aldrig kunna ta över mig som hon gjort under många år ur mitt liv. För jag är medveten om henne. Det är den stora skillnaden.

”Hon Den Där”  är en del av mig, det är bara att acceptera, men jag accepterar inte att hon tar kontrollen över mig och mitt liv.

Jag sitter och funderar på när ”Hon” dök upp i mitt liv. När jag var liten så tyckte jag att jag var bäst i världen. Utan ”Hon” föddes nog när jag började i skolan. Då jag upptäckte att jag inte var som alla andra. Att jag var större än de andra barnen, jag kunde inte knäppa byxorna i provrummet. Hur min lärare påtalade för mig och en annan tjej i klassen att vi inte fick äta smör på knäckebrödet. Att jag inte läste så snabbt och flytande som de andra barnen i klassen gjorde.

Det var här någonstans som ”Hon” dök upp och berättade för mig att jag skulle äta 20st rostade mackor med smör och ost på för då skulle det bli bättre. Eller äta 2 liter glass på en gång själv för då skulle det nog kännas bättre. Jag förstod inte det då jag 7-9år inte heller när jag gick på högstadiet. Jag förstod att det inte var normalt att göra det, men jag gjorde det av mig själv.

Jag var ju tjock och ful, men jag var duktig på handboll. Handbollen var min räddning, jag var duktig på handboll. Jag var någon! Fast jag vägde extremt mycket för min ålder så spelade jag handboll flera gånger i veckan. Var hade jag varit om jag inte varit där och fått mitt självförtroende och självkänsla där?

Jag försökte alltid vara oberörd och iskall i jobbiga situationer för då behövde jag inte känna. Jag tänkte ofta ”det är bättre jag mår dåligt än någon annan gör det!” Jag tog på mig saker fast det inte var min sak att göra det. Men de andra blev hjälpta… men ingen såg mig. Ingen kände mig, för mitt riktiga jag visade jag aldrig förutom på handbolls planen. För jag dög inte kände jag. Fast jag gav de andra aldrig chansen att lära känna mig. För jag visade de aldrig henne..

Var va mamma och pappa, jo, de var precis bredvid mig. De försökte stötta och hjälpa med maten. Men de förstod nog aldrig mitt knark, för jag åt ju aldrig så framför de. När jag började äta för mycket när de var i närheten så sa de till mig. Så detta ligger inte alls hos mina föräldrar.

Mina föräldrar är en av de bästa föräldrar som finns. De stötta och har alltid funnits i närheten. Så det handlar inte om hur de har fostrat mig. För de har fostrat mig i ”allt det du gör är bra, du gör ditt bästa och det är bra nog” -andan

Men jag är här och jag känner oftare och oftare att jag duger och gör saker bra. Men visst så får jag svackor. Men de är inte lika djupa längre.

Livet är vad livet är. För mig är det väldigt kärt!

Ta hand om er!

#puss

 

Annonser

2 thoughts on “”Hon Den Där” min demon är under tämjning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s